Klockrena kyrkklockor
Himlen faller ned
Den som en gång hädade eller bröt mot de gamla sederna kunde ofta bli en smula orolig. Inte bara för kyrkan eller för vilken världsordning som då kan ha hållit i repen. Mest var tron och övertygelsen att det fanns högre makter så stor att om man bröt mot den gudomliga konventionen kunde Gud eller gudarna straffa en personligen för en felsteg. En vanlig oro var att man trodde att himlen skulle rasa ner över världen. Vidskeplighet säger en del. Idag kanske det är mer sant än någonsin. För våra felsteg och synder straffas vi nu världen över. Och det är inte kyrkan som får elände och död att regna ned över oss. Det är bomber och granater. Det är surt regn och valutakurser som faller på världen. Men inte så värst farligt är det i Sverige. Här är guds hand en smula mildare. Men vi måste åtminstone sköta om vår kyrka. Vad skulle hända om allt bara förmultnade? Om vi vänder våra ryggar mot kyrkan riskerar prakten tappa sin lyster. Repen som ringer klockorna ramlar ned och guds klockspel hörs aldrig mer i våra landskap. Nej. Det finns något vi kan göra åt detta.
Rusta upp tron
Tross skulle kunna vara en lösning. Inte de vanliga repen då. Utan en riktigt fet och kraftig tross tvinnade av vanliga rep. På så vis kommer kyrkklockan alltid ringa när man vill. Så länge prästen är stark nog i nyporna det vill säga. En sån tross kan ju väga en del. Men är det något Svenska Kyrkan står för är det tyngd och styrka. Har prästen en övertygelse lika stark som trossen och en tro förankrad lika högt upp som kyrkklockan ska det inte vara några problem. Varje söndag och vid alla våra kära högtider är inte klockans ringande eller inte ringande längre något att bekymra sig för. En starkare kyrka ger en starkare kyrka.