Kyrkor och arkitektur i Sverige
När man tänker på en kyrka får man oftast upp en bild av en viss typ av byggnad. En ganska stor, mäktig byggnad av sten, med färgglada fönster, torn och ringande klockor. De flesta kyrkor i Sverige innehåller den romerska basilikans huvuddrag, med absid, kor, långhus, skepp och förhall.
Absid
Absiden är en halvrund eller mångkantig avslutning på koret. Från början var absiden avsedd för biskopens tron, biskopsstolen, men kom att bli platsen för altaret. Nästan alla svenska kyrkor har absid.
Kor
Koret är den del av kyrkan där altaret finns. Det var tidigare förbehållet prästerskapet under tidegärdsgudstjänsterna. Ordet kommer från att det var här kören stod.
Långhus och skepp
Skepp är delar av en byggnad som delas med kolonner, pelare eller liknande. I kyrkor delas ofta långskeppet upp i mittskepp och sidoskepp. I mittskeppet hålls oftast huvudgudstjänsten, medan andra verksamheter kan ske i sidoskeppen. Långhuset har fått sitt namn från att den symboliserade församlingens ”räddande ark”.
Förhallen
Här huserade huvudsakligen katekumenerna och botgörarna. Ovanför eller på sidorna om förhallen fanns tornen.
Kyrkoarkitekturens svenska historia
De äldsta bevarade kyrkorna i Sverige kommer från omkring 1000-talet. De i Götalandskapen har en byggnadstyp med avsmalnande kor och ibland absid, medan de i Svealandskapen är av en modernare, enklare rektangulär typ. De allra flesta svenska kyrkor var från början byggda av trä men har sen ersatts med sten och tegel. Några olika typer av kyrkor som kan nämnas är långkyrkor, centralkyrkor och hallkyrkor, som har mittskepp och sidoskepp lika höga. Östtornskyrkor har tornet placerat i öster över altare och kor. Klövsadelskyrkor fanns på Öland, och de hade torn i både väster och öster.